Elila

Nu har jag flyttat till:

http://being-elila.blogspot.com/

Läste om en tävling som sydsvenskan bedriver just nu.

Kom att fundera på hur mitt liv kommer se ut om 11 år, vad hade jag skrivit?

Jag förväntar mig att jag:

- är gift med en framgångsrik man
- har minst 2 barn
- bor i ett hus (avskyr lägenheter)
- har troligen hund, en rottweiler.
- har precis börjat jobba efter att ha varit mammaledig
- har en hög position inom ekonomi/marknadsföring på ett stort företag, eller så har jag startat eget.
- kör en sedan eller jeep av märket BMW eller Audi
- äter middag hos föräldrarna varje söndag med min och broderns familj (krav från mamma så ja det tror jag)
- när jag inte umgås med familjen så lämnar jag ungarna hos föräldrarna och gör något roligt med mannen/vännerna
- åker bort med familjen varje sommar/vinter till värmen. Troligen till släktingarna ”där nere” en gång ber år
- har samma frisyr eftersom jag vägrar klippa av mitt hår
- bor i en storstad
- ett av barnen går i privatskola (borde lyssnat på min mamma när hon ville flytta mig till en privatskola)

Rätt komiskt att detta är första gången jag tänkt på det!

Nä nu kan jag inte sitta här och dagdrömma dags att planera inför 2020!

Jag har inga ord.

Eliot.

Standing at the edge of the world, trembling.

Where does it go from here?

Should I leap? Should I stay swaying, wondering?

Beneath the edge of the world a sea of life unfolds. A storm pushes the water against the cliffs, as the water hits the rocks with enormous power, I close my eyes and imagine being a fish. No matter if a storm clouds its view, it still keeps on swimming with the current as guidens. Who do I follow? Who can guide me?

Is it really me, myself and I at the edge of the world?

Ibland går jag vilse bland mina tankar. (ja JAG kan gå vilse) Det är en enda dimmig röra där uppe.

Där kretsar precis allt, vaken som i dvala, full som nykter, precis vad som helst, när som helst.

Tankar som verkligen kan få mig att tappa fotfästet är; ser det verkligen ut så här? Hur fungerar det?

För att ni ska hänga med i min tankegång så gott som möjligt så måste jag först förklara att jag troligen har någon tro om att precis allt på denna jord är uppbyggt och omringat av energier. Som alla vet så kan alla energier påverkas och manipuleras. Så. När jag nu klargjort detta, någorlunda, så kan jag fortsätta med första frågan; ser det verkligen ut såhär?

En spegelbild avspeglar allt som finns framför den. Ser jag verkligen ut så som jag ser mig själv i den förmodade spegeln?
Hur ser en snöflinga ut, egentligen? Omvandlar vi de bilder vi tar in till något det egentligen inte är?
Människor kan beskriva och uppfatta precis samma former, bilder, människor på miljontals olika vis, varför? Är det vår hjärna som filtrerar och gör om till något som passar oss eller uppfattar vi olika energier olika beroende på vad vi själva är uppbyggda av?  Jag kan hålla på såhär i evigheter jag kommer ändå aldrig fram till något. Förutom en rundgång som bidrar till den enorma dimman uppe i hjärnkontoret. En ännu mer frustrerande fråga är dock; hur fungerar det?

Om jag tar en bil som exempel; hur fungerar det? Nu syftar jag inte på det mekaniska eller hur en bil är sammansatt. Själva frågan syftar på tanken att en människa på låt säga 60kg kan köra en humer så snabbt som bilen tillåter med hjälp av tre pedaler (ibland två) och en ratt. Jag är medveten om fysikens lagar och en bils konstruktion men kom igen är det inte otroligt?!
All vet vi hur regn bildas och varför det regnar, men hur fungerar det?! Själva frågeställningen är inte korrekt i sig men i brist på bättre ordval så får det vara så.

Där fick ni en inblick i min röra. A clouded mind.

”Earth angel
Earth angel
The one I adore
Love you forever
And ever more”

In 1989 a child was born. The sweetest most beautiful child.

With a heart of gold he would follow me around. In the morning he would stand at the edge of the stairs calling: dadooooo (sister in baby-language). I would go upstairs, pick him up and cary him downstairs. Togheter we would watch cartoons and eat breakfast.

These are my confessions: I was a crazy child, always doing things I wasn’t supposed to. Stupid as I was I used to blame it on my sweet little brother. One night as I was laying in my bed, laundry that belonged to him was on my couch, tiny little pants. I couldn’t stop crying. How could I have been so unkind to this sweet little person that followed me arround, called me dadoooo in the mornings and wore those tiny little pants? We had our fights and yes there were moments when I was mean but I always kept that feeling in mind, that feeling of guilt.

Today he is an overprotecting brother, looking macho but wouldn’t hurt a fly, intentionally!

He is my earth angel.

Jag har lyckats åka på ännu en förkylning efter 2 dagar som frisk… wohoo Jag som äntligen skulle träffa min babe, gå på bio & fika men neeeejjjjj

Vad händer?

Jo mitt hjärta skickar sms till mig;

”Srce* vill du hyra film å äta onyttiga saker och skratta å gråta med mig ikväll?”

HELL YEAH!

Det är kärlek!

* Srce = Hjärta

…. till alla som inte har den där personen att dela dagen med!

Tack till alla igår för all hjälp!

Det finns en sak som jag verkligen inte kan förstå….. varför hatar folk blondinbella? Jag gillar inte hennes blogg och hade aldrig kunnat skriva på det vis hon skriver (ja jag har försökt läsa den), men let’s face it! Inte en enda jäkel som skriver blogg hade haft något i mot att tjäna de pengarna hon tjänar på sin blogg!

Visst hon kanske har, enligt mig, ointressanta inlägg men tjejen e fan smart! Hon är bara 18år gammal och redan så framgångsrik jag önskar jag hade sådan entrepenörsanda i den åldern, hey jag önskar att jag hade den nu!

Och om man nu, som jag, ogillar hennes blogg varför slösa energi på att läsa den och att hata?! Den enda logiska förklaringen är ju att man faktiskt är avundsjuk och uttrycker sin frustration över hennes framgångar via hatiska kommentarer.

Leave blondinbella alone, she’s done nothing wrong / Chris Crocker

http://blondinbella.se/ för er som vill ta en titt.